Google translate is a website service that provides you with a translation of the website, to the language you choose from the list. Since it is computer generated, the translation may not always be completely correct. Please note that we are not responsible for any inaccuracies.
På grund av ombyggnadsarbeten kommer Statens ämbetsverk på Åland att begränsa öppethållningstiderna för besökare under januari, februari och mars 2026 enligt följande:
19 januari - 31 mars 2026Tisdag – torsdag kl. 12.00 – 15.00.
Besökande kunder hänvisas till ingång D via parkeringen mot Södragatan, eftersom huvudingången är stängd under ombyggnaden.
Vår personal finns tillgänglig per telefon och e-post kl. 9.00-16.15, med undantag för magistraten och fordonsbeskattningen som betjänar per telefon till kl. 15.00.
Växel: 0295 017 200 E-post: info@ambetsverket.fi
Landskapslagarna föranleds av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/2413 (nedan RED III-direktivet), vilken utgör den senaste revideringen av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 om främjande av användningen av energi från förnybara källor. RED III-direktivet syftar till att främja användningen av förnybar energi inom EU. Målet för direktivet är minskade utsläpp av växthusgaser, minskat energiberoende och lägre energipriser.
Landskapslagens syfte är att underlätta den administrativa processen för exploatörer av anläggningar för förnybar energi genom att utse en enda kontaktpunkt för att ge vägledning om den administrativa processen och genom att införa krav på tillståndsprocessen, inklusive en övergripande tidsfrist för handläggning av ansökningar om tillstånd som omfattas av tillståndsprocessen och bestämmelser om undantag från miljö- och naturskyddsregler. Landskapslagen tillämpas på exploatörer som ansöker eller planerar att ansöka om tillstånd att uppföra anläggningar för förnybar energi och på de myndigheter som ingår i den administrativa processen och behandlar ansökningar om tillstånd som omfattas av i landskapslagen närmare angivna tillståndsprocesser som krävs för anläggningar av förnybar energi.
I de övriga landskapslagarna görs de ändringar som landskapslagen och RED III-direktivet föranleder.
Enligt 18 § 1 och 4 punkterna i självstyrelselagen för Åland tillkommer lagstiftningsbehörigheten landskapet i fråga om landskapsregeringen och under denna lydande myndigheter och inrättningar samt kommunernas förvaltning. Den aktuella landskapslagstiftningen berör även byggnads- och planväsendet, bostadsproduktion, natur och miljövård, fornminnen och skydd av kulturhistoriskt värdefulla byggnader, vägtrafik samt näringsverksamhet på vilka områden lagstiftningsbehörigheten helt eller till de delar landskapslagstiftningen berör tillkommer landskapet enligt 18 § 7, 10, 11, 21 och 22 punkterna i självstyrelselagen.
Landskapslagens bestämmelser
I landskapslagens 3 § ingår en bestämmelse om att fram till dess att klimatneutralitet har uppnåtts ska planering, uppförande och drift av anläggningar för förnybar energi vara av allt överskuggande allmänintresse och av vikt för människors hälsa och säkerhet vid avvägning mellan rättsliga intressen i enskilda fall vid tillämpning av i paragrafen angivna lagrum. Bestämmelsen är vittgående och allmänt hållen, men utgör en implementering av artikel 16f i RED III-direktivet.
Enligt landskapslagens 8 § är landskapsregeringen kontaktpunkt för vägledning i den administrativa processen, inklusive tillståndsprocessen. Med anledning härav konstaterar Ålandsdelegationen att enligt 59 b § 1 mom. i självstyrelselagen är lagstiftningsbehörigheten och behörigheten i förvaltningsärenden fördelad mellan landskapet och riket på det sätt som följer av självstyrelselagen när åtgärder vidtas i Finland med anledning av beslut som fattas inom Europeiska unionen. Enligt 59 b § 3 mom. i självstyrelselagen utser dock riket en förvaltningsmyndighet i de fall där både landskapet och riket har behörighet om medlemsstaten enligt gemenskapsrätten får utse endast en myndighet. Eftersom artikel 16.3 i RED III-direktivet möjliggör för medlemsstaterna att utse flera kontaktpunkter är landskapslagens 8 § förenlig med självstyrelselagens 59 b § 1 mom.
Delegeringsbestämmelsen i landskapslagens 5 § 6 mom. kan med beaktande av bestämmelserna i landskapslagen inte anses beröra grunderna för individens rättigheter och skyldigheter eller frågor som enligt grundlagen eller självstyrelselagen i övrigt hör till området för lag. Förordningsfullmakten kan därmed anses uppfylla förutsättningarna för delegering i 21 § 1 mom. i självstyrelselagen.
Landskapslagens 24 § reglerar kontaktpunktens rätt att få uppgifter. Enligt paragrafen har landskapsregeringen trots bestämmelser om sekretess rätt att få uppgifter om exploatören, anläggningsprojektet och handläggningen av ärenden som behandlats eller är under behandling vid den tillståndsprövande myndigheten. Eftersom denna bestämmelse inte närmare preciserats konstaterar Ålandsdelegationen att den även kan beröra skyddet för privatlivet i 10 § i grundlagen, som utgör riksbehörighet enligt självstyrelselagens 27 § 1 punkt. Enligt grundlagens 10 § 1 mom. är vars och ens privatliv, heder och hemfrid tryggade och närmare bestämmelser om skydd för personuppgifter ska utfärdas genom lag. Rätten att erhålla information har inte preciserats i lagrummet så att den skulle gälla endast nödvändig information, för fullgörandet av kontaktpunktmyndighetens uppdrag, trots att den uttryckligen gäller sekretessbelagda uppgifter (jfr t.ex. GrUU 38/2016 rd och GrUU 11/2024 rd). Bestämmelsens vaga formulering utesluter inte att den även kan komma att gälla känsliga uppgifter eller annars innehålla uppgifter som berör skyddet för privatlivet och personuppgifter. Landskapslagens 24 § utgör härvid en behörighetsöverskridning (jfr HD 694/2024).
Landskapslagen om ändring av landskapslagen om naturvård
Genom ändringen av landskapslagen om naturvård intas i lagen ett nytt 17 § 2 mom. om undantag från fridlysningsbestämmelserna. Det nya momentet berättigar landskapsregeringen att medge undantag från fridlysningsbestämmelserna i 14–16 § för vetenskapligt eller annat godtagbart ändamål samt för planering, uppförande och drift av anläggningar för förnybar energi enligt landskapslagen om kontaktpunkt, tillståndsprocesser för förnybar energi och områden för främjande av förnybar energi. En förutsättning är dock att det inte finns något tillfredsställande alternativ samt att projektet inte hindrar upprätthållandet av bevarandestatusen för det aktuella beståndet i dess naturliga utbredningsområde.
Med anledning av den nya 17 § 2 mom. konstaterar Ålandsdelegationen att grundlagens 2 § 3 mom. förutsätter att utövning av offentlig makt ska bygga på lag. Därtill ska god förvaltning tryggas i lag enligt grundlagens 21 § 2 mom. Självstyrelselagens 21 § 1 mom. berättigar landskapsregeringen att med stöd av ett bemyndigande i en landskapslag utfärda landskapsförordningar i angelägenheter som hör till landskapets behörighet. Genom landskapslag ska dock utfärdas bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter samt om frågor som enligt grundlagen eller självstyrelselagen i övrigt hör till området för lag. Detta innebär att kriterierna för användning av offentlig makt tydligt ska framgå ur landskapslagen. God förvaltning och individens rättigheter förutsätter också att det framgår av landskapslagen hurudant beslutsfattande det är fråga om. Om det är fråga om normgivningsmakt, ska det framgå hur normgivningsmakten delegeras. Om landskapsregeringen bemyndigas att genom beslut avvika från landskapslagens bestämmelser behöver tillämpningsområdet vara exakt avgränsat, t.ex. genom bestämmelser om tidsfrist och andra nödvändiga villkor för undantaget (jfr HD 197/2018 och HD 174/2023). De kriterier och förutsättningar som anges i den nya 17 § 2 mom. i landskapets naturvårdslag uppfyller inte ovan nämnda krav. Bestämmelsen utgör härvid enligt Ålandsdelegationens bedömning en behörighetsöverskridning.
Landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen (nedan blankettlagen)
Blankettlagen ersätter den gällande landskapslagen om tillämpning på Åland av rikslagstiftning om biodrivmedel och flytande biobränsle samt om minskning av växthusgasutsläpp från vissa drivmedel (ÅFS 41/2018). Genom landskapslagen 41/2018 gjordes rikets lag om biodrivmedel och flytande biobränslen (FFS 393/2013) samt lagen om minskning av växthusgasutsläppen under hela livscykeln från vissa drivmedel (FFS 170/2018) med vissa avvikelser tillämpliga i landskapet. Rikslagen 170/2018 upphävdes för rikets del den 1 januari 2025 genom upphävandelagen (FFS 844/2024) och eftersom alla paragrafer i landskapslagen 41/2018 hänvisar till de båda rikslagarna är det enligt detaljmotiveringen i landskapsregeringens lagförslag nr 15/2024-2025 nödvändigt att ersätta blankettlagen med en ny. I sak görs inga andra ändringar i blankettlagen än att endast FFS 393/2013 (nedan rikslagen) med vissa avvikelser fortsättningsvis ska vara tillämplig i landskapet. Ålandsdelegationen konstaterar i sammanhanget att rikslagen har genomgått vissa ändringar, och av bestämmelsen i blankettlagens 1 § 2 mom. följer att rikslagen ska gälla i den ordalydelse den hade då blankettlagen träder i kraft, samt att kommande ändringar av rikslagen ska gälla på Åland från det de träder i kraft i riket.
Bestämmelserna om förvaltningsbehörigheten i blankettlagens 2 § är till sitt innehåll vaga och kan leda till oklarhet vid tillämpningen på olika nivåer och medföra risk för administrativa komplikationer. Bestämmelserna utgör det oaktat formellt sätt inte en sådan överträdelse av lagstiftningsbehörigheten att de enligt Ålandsdelegationens mening på denna grund kan fällas. Detsamma gäller hänvisningsbestämmelsen i blankettlagens 2 § 3 mom.
I blankettlagens 3 § berättigas landskapsregeringen att inom landskapets behörighet genom landskapsförordning besluta att författningar som utfärdats med stöd av rikslagen och som inte tillhör området för lag ska tillämpas på Åland oförändrade eller med de ändringar landskapsregeringen bestämmer. Med anledning härav konstateras, liksom ovan i föreliggande utlåtande, att enligt 21 § 1 mom. i självstyrelselagen kan landskapsregeringen med stöd av ett bemyndigande i landskapslag utfärda landskapsförordningar i angelägenheter som hör till landskapets behörighet. Genom landskapslag ska dock utfärdas bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter samt om frågor som enligt grundlagen och självstyrelselagen i övrigt hör till området för lag. Denna begränsning motsvarar begränsningen i 80 § 1 mom. i grundlagen. Detta innebär att det tydligt ska framgå hur normgivningsmakten delegeras och vilka områden och vilka angelägenheter delegeringen gäller. Om delegeringen av normgivningsmakten inte uppfyller de krav som självstyrelselagen och grundlagen uppställer utgör delegeringsstadgandet en behörighetsöverskridning.
Enligt ordalydelsen är delegeringsstadgandet i landskapslagens 3 § vagt till den del det bemyndigar landskapsregeringen att göra ändringar i bestämmelser som utfärdas i stöd av rikslagen. Innehållet i delegeringen preciseras och begränsas emellertid av den reglering som finns i blankettlagen samt den antagna rikslagen. Dessutom begränsas de ändringar som landskapsregeringen kan göra i förhållande till riksförfattningarna genom att landskapsregeringen endast kan utfärda förordningar inom landskapets behörighet. Därtill avser stadgandet ändringar av riksförfattningar på förordningsnivå eller lägre nivå. Mot denna bakgrund föreligger inte en behörighetsöverskridning.
I 1 § i landskapslagen om ändring av 1 § i landskapslagen om Ålands energimyndighet intas en bestämmelse om att nämnda myndighet även ska sköta i blankettlagen avsedda tillsyns- och övervakningsuppgifter. Tillsynsbestämmelser har intagits i rikslagens 5 kap. Med anledning av nämnda bestämmelser noteras att i landskapets behörighet ingår även att lagstifta om övervakning och inspektioner inom landskapets behörighetsområden. Dessa bestämmelser kan dock beröra de i grundlagens 2 kap. garanterade grundläggande fri- och rättigheterna, på vilket område lagstiftningsbehörigheten jämlikt 27 § 1 punkten i självstyrelselagen tillkommer riket. Till den del de kan anses beröra rikets behörighet kan de med stöd av 19 § 3 mom. i självstyrelselagen intas i landskapslagstiftningen. Detsamma gäller övriga bestämmelser i den antagna rikslagen som kan beröra grundrättigheterna, såsom tillsynsmyndighetens rätt att få tillgång till samt lämna ut sekretessbelagda uppgifter. I blankettlagen har inte intagits några från rikslagen avvikande bestämmelser som skulle inverka på dessa grundlagsbestämmelser. Detta gäller även i fråga om förutsättningarna för överföring av förvaltningsuppgifter till i rikslagen avsedda kontrollanter (GL 124 §).
Bestämmelserna i rikslagen om vite, förbud och andra tvångsmedel kan med stöd av 18 § 26 punkten i självstyrelselagen intas.
I enlighet med 18 § 25 punkten i självstyrelselagen kan rikslagens straffbestämmelser intas i landskapslagstiftningen.
Avgiftsbestämmelserna kan med stöd av 18 § 5 punkten i självstyrelselagen göras gällande i landskapet. Hänvisningen i rikslagen till lagen om grunderna för avgifter till staten torde i enlighet med hänvisningsbestämmelsen i blankettlagens 2 § 3 mom. avse landskapslagen om avgifter till landskapet. Bestämmelsen i rikslagens 41 § 2 mom. om att dessa avgifter och kostnader är direkt utsökningsbara berör utsökningsväsendet, som utgör riksbehörighet enligt självstyrelselagens 27 § 23 punkt, och är direkt tillämplig i landskapet. Detta gäller även bestämmelserna i rikslagen om verkställighet av domar och straff.
I blankettlagen har inte intagits några från rikslagen avvikande besvärsbestämmelser. Härvid gäller bestämmelserna i självstyrelselagens 25 och 26 §.
Ålandsdelegationen har inget särskilt att anföra om bestämmelserna i landskapslagen om ändring av 4 § landskapslagen om miljökon-sekvensbedömning och miljöbedömning och landskapslagen om ändring av plan och bygglagen för landskapet Åland.
Ålandsdelegationen har med beaktande av självstyrelselagens för Åland stadganden funnit att hinder för ikraftträdande av landskapslagarna inte föreligger, förutom beträffande 24 § i landskapslagen om kontaktpunkt, tillståndsprocesser för förnybar energi och områden för främjande av förnybar energi och 17 § 2 mom. i landskapslagen om ändring av landskapslagen om naturvård. Dessa landskapslagar torde kunna tillämpas utan de lagrum som föreslås att förordnas att förfalla. Enligt 20 § i självstyrelselagen ankommer det på landskapsregeringen att göra en bedömning av situationen, om en landskapslag till en viss del förordnas att förfalla.
Tillämpningen av landskapslagen om ändring av landskapslagen om naturvård, landskapslagen om ändring av 4 § landskapslagen om miljökonsekvensbedömning och miljöbedömning samt landskapslagen om ändring av 1 § landskapslagen om Ålands energimyndighet förutsätter att även landskapslagen om kontaktpunkt, tillståndsprocesser för förnybar energi och områden för främjande av förnybar energi träder i kraft.
Ordföranden Holm-Johansson, ledamöterna Dahlén, Siitari, Åker-blom samt suppleanten Suksi.
Marine Holm-Johansson, ordförandeSören Silverström, sekreterare