Google translate is a website service that provides you with a translation of the website, to the language you choose from the list. Since it is computer generated, the translation may not always be completely correct. Please note that we are not responsible for any inaccuracies.
På grund av ombyggnadsarbeten kommer Statens ämbetsverk på Åland att begränsa öppethållningstiderna för besökare under januari, februari och mars 2026 enligt följande:
19 januari - 31 mars 2026Tisdag – torsdag kl. 12.00 – 15.00.
Besökande kunder hänvisas till ingång D via parkeringen mot Södragatan, eftersom huvudingången är stängd under ombyggnaden.
Vår personal finns tillgänglig per telefon och e-post kl. 9.00-16.15, med undantag för magistraten och fordonsbeskattningen som betjänar per telefon till kl. 15.00.
Växel: 0295 017 200 E-post: info@ambetsverket.fi
1. Arbets- och näringsministeriet har i skrivelse 15.4.2024 begärt att Ålandsdelegationen ger ett utlåtande i vilket Ålandsdelegationen besvarar två frågor:a) Hur ska självstyrelselagen tolkas i fråga om fördelningen av intäkterna från utsläppshandeln och är det en åtgärd som avses i 59 b § i självstyrelselagen?b) Om intäkterna från utsläppshandeln är en åtgärd som avses i 59 b § i självstyrelselagen, hur ska avräkningssystemet beaktas i fördelningen av intäkterna mellan riket och landskapet så att en dubbelfördelning ur samma resurs kan undvikas?Ålandsdelegationen har inhämtat utlåtanden över begäran från Ålands landskapsregering (nedan landskapsregeringen), justitieministeriet, finansministeriet och Energimyndigheten.2. Landskapsregeringen har i skrivelse 30.5.2024 begärt att Ålandsdelegationen ger en rekommendation om hur Finlands intäkter från utsläppshandeln ska delas mellan riket och landskapet.Ålandsdelegationen har inhämtat utlåtanden över begäran från arbets- och näringsministeriet, justitieministeriet och finansministeriet.
I Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (nedan utsläppshandelsdirektivet) artikel 10.3 regleras hur medlemsstaterna ska använda sina intäkter från den i direktivet reglerade försäljningen av utsläppsrätter. En bestämmelse om delningen av den finska statens ovan nämnda intäkter mellan riket och landskapet finns i 4 § republikens presidents förordning om skötseln i landskapet Åland av förvaltningsuppgifter som gäller handel med utsläppsrätter avseende växthusgaser (FFS 801/2021, ÅFS 2021:144). Enligt bestämmelsen ska statens intäkter från utsläppshandeln överföras från statens medel till landskapet på så sätt att landskapets andel av de utsläppsrätter som staten utauktionerat bestäms på samma sätt som man enligt EU-rätten bestämmer Finlands andel av de utsläppsrätter som utauktionerats av samtliga medlemsstater.Utsläppshandelsdirektivet ändrades 10.5.2023 genom direktiv (EU) 2023/959 om ändring av direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen och beslut (EU) 2015/1814 om upprättande och användning av en reserv för marknadsstabilitet för unionens utsläppshandelssystem för att tillgodose EU:s skärpta utsläppsminskningsmål och utsträcka utsläppshandelns genomslag till nya sektorer. Bland annat utvidgades utsläppshandeln så att den även omfattar sjöfarten. Tidigare omfattade utsläppshandeln fasta anläggningar och flygtrafiken.I och med ändringen av direktivet har landskapsregeringen med hänvisning till 59 b § självstyrelselagen och den förhållandevis stora andelen finländska rederier med hemort i Åland ansett att landskapets andel av statens intäkter från utsläppshandeln ska vara större än hittills. Landskapsregeringen har ansett att delningen av intäkterna ska motsvara behörighetsfördelningen mellan riket och landskapet.
Arbets- och näringsministeriets begäran om utlåtande (1.)Arbets- och näringsministeriet har i sin begäran om utlåtande i första hand anfört att 59 b § självstyrelselagen överhuvudtaget inte förutsätter att intäkterna från utsläppshandeln delas mellan riket och landskapet. Utgångspunkten i utsläppshandeln är att man inte har några egna utsläppsrätter för anläggningar eller sjöfarten på marknaden och fördelningen av utsläpssrätter till medlemsstaterna är bortkopplat från hur mycket utsläpp deras anläggningar eller andra aktörer orsakar. Alla medlemsstater auktionerar sin andel av utsläppsrätter på gemensamma auktioner och dessa kan köpas fritt av olika aktörer. Finlands nuvarande andel av auktionsintäkter är 1,861257204 procent och den har föredelats enligt följande: Ålands andel är 0,00567 procent och rikets andel 99,9433 procent.Även inom sjöfarten anskaffar aktörerna sina utsläppsrätter på den gemensamma marknaden. Andelen intäkter är inte beroende på sjöfart som är beläget inom medlemsstatens område.Ministeriet har anfört att intäkterna i sig inte kan anses vara en sådan åtgärd som avses i 59 b § självstyrelselagen med hänvisning till att staten enligt utsläppshandelsdirektivet inte behöver vidta några särskilda åtgärder för att ”erhålla” intäkterna av EU.Inte heller finansministeriet har ansett 59 b § förutsätta en delning av intäkterna mellan riket och landskapet. Till denna del har finansministeriet anfört att direktivet förvisso uppmanar medlemsstaterna till att använda intäkterna för klimatrelaterade ändamål, men att intäkterna trots detta ska användas för de ändamål som riksdagen beslutar om (universalitetsprincipen).Landskapsregeringen å sin sida har i sitt utlåtande poängterat att det i direktivet inte är fråga om endast en uppmaning till användning utan om ett krav. Landskapsregeringen har ansett det vara entydigt att genomförandet av utsläppshandelssystemet till den del det gäller fördelning av utsläppshandelsintäkter ska omfattas av 59 b §.För det fall att intäkterna från utsläppshandeln skulle anses vara en åtgärd som avses i 59 b § har arbets- och näringsministeriet i sin begäran anfört i andra hand att fördelningen enligt avräkningssystemet är tillräcklig. Man har anfört att landskapet redan nu får en betydligt större andel av intäkterna på basis av avräkningssystemet än vad som skulle tillfalla landskapet ifall man skulle behandla landskapet som en medlemsstat och tillämpa utsläppshandelns fördelningsgrund. Finansministeriet har i sitt utlåtande förenat sig i dessa synpunkter.Landskapsregeringen å sin sida har i sitt utlåtande anfört att ett beaktande av avräkningssystemet vid tillämpningen av 59 b § strider mot den praxis som hittills har varit allmänrådande. Landskapsregeringen har anfört att det i förarbetena till den senaste ändringen av självstyrelselagen, där ett nytt ekonomiskt system infördes i lagens 7 kapitel, inte finns något som tyder på att denna praxis skulle ha ändrats. Man har anfört att en koppling av tillämpningen av 59 b § självstyrelselagen till avräkningssystemet inte kan ske utan en ändring av självstyrelselagen.För det fall att 59 b § skulle anses förutsätta en delning av intäkterna mellan riket och landskapet har justitieministeriet anfört bland annat att en praxis har utvecklats över tid under Finlands EU-medlemskap enligt vilken det för landskapet har avskilts särskilda betalningsandelar av EU:s medel under respektive EU:s programperiod för nationella stödprogram som kommissionen godkänt och som omfattat stödåtgärder på rättsområden också inom landskapets lagstiftningsbehörighet.Energimyndigheten har anfört att den inte har några synpunkter på tolkningen av lagstiftningsbehörigheten gällande fördelningen av intäkterna eller på tolkningen av självstyrelselagen. Energimyndigheten har dock konstaterat att udvidgningen av utsläppshandeln till sjöfarten inte ändrat fördelningsnyckeln för auktionsandelar enligt direktivet. Fördelningsnyckeln har inte heller kopplats till medlemsstaternas utsläppsnivåer. Ålands landskapsregerings begäran om rekommendation (2.)Med beaktande av innehållet i Ålandsdelegationens svar på landskapsregeringens begäran (nedan) anser Ålandsdelegationen att det inte är nödvändigt att redogöra närmare för innehållet i landskapsregeringens begäran eller ministeriernas utlåtanden.
Enligt 18 § 10 p. självstyrelselagen har landskapet lagstiftningsbehö-righet i fråga om natur- och miljövård, friluftsliv och vattenrätt. Enligt 18 § 22 p. självstyrelselagen har landskapet även lagstiftningsbehö-righet i fråga om näringsverksamhet med undantag av bl.a. handels-sjöfart samt farleder för handelssjöfart och utrikeshandeln.Vid lagstiftningskontrollen enligt 19 § självstyrelselagen har lagstift-ningsbehörigheten gällande den utsläppshandel som regleras i ut-släppshandelsdirektivet hänförts till landskapets behörighet gällande natur- och miljövård samt näringsverksamhet. Detta har även gällt beträffande handeln med utsläppsrätter för luftfarten (Ålandsdelegat-ionens utlåtanden 4.3.2009, nr. 9/09 och 25.10.2010, nr. 39/10). I ett utlåtande enligt 56 § självstyrelselagen har ovan nämnda även gällt beträffande handeln med utsläppsrätter för sjöfarten med undantag för direktivets bestämmelse om undantag i fråga om öar (Ålandsde-legationens utlåtande 10.2.2023, nr. 13/23).
Enligt 56 § i självstyrelselagen för Åland ger Ålandsdelegationen på begäran utlåtanden till statsrådet och ministerierna samt till land-skapsregeringen och domstolar. Till delegationens uppgifter hör så-ledes att såsom ett sakkunnigorgan ge utlåtande i frågor som gäller tillämpningen av självstyrelselagen. Ålandsdelegationen konstaterar dock att landskapets lagstiftningsbehörighet avgörs entydigt endast i samband med stiftandet av landskapslagar, som efter granskning av Ålandsdelegationen och i förekommande fall av Högsta domstolen, av republikens president antingen godkänns eller genom veto bringas att förfalla. Däremot sker i samband med riksdagens lagstiftning inte någon motsvarande bedömning av lagstiftningens tilllämpning i landskapet Åland. Saknas landskapslagstiftning på området och behörigheten inte direkt framgår av uppdelningen i självstyrelselagen kan myndigheterna vara tvungna att själva tolka innebörden av självstyrelselagens bestämmelser. Uppstår meningsskiljaktigheter i fråga om vissa förvaltningsbefogenheter kan ett utlåtande på nu gjort sätt inbegäras av Ålandsdelegationen, alternativt föras till Högsta domstolen för avgörande enligt 60 § i självstyrelselagen.
a) Hur ska självstyrelselagen tolkas i fråga om fördelningen av intäkterna från utsläppshandeln och är det en åtgärd som avses i 59 b § självstyrelselagen?Enligt 59 b § 1 mom. självstyrelselagen är, när åtgärder vidtas i Finland med anledning av beslut som har fattats inom Europeiska unionen, lagstiftningsbehörigheten och behörigheten i förvaltningsärenden fördelad mellan landskapet och riket på det sätt som följer av denna lag.I samband med den ändring av utsläppshandelsdirektivet 10.5.2023 som redogjorts för ovan skärptes även stadgandena i direktivets artikel 10.3 om användningen av intäkterna. Medlemsstaterna ska använda intäkterna eller ett motsvarande ekonomiskt värde för i första hand olika klimatrelaterade ändamål. Tidigare uppmanades medlemsstaterna att använda åtminstone merparten av intäkterna för sådana åtgärder.Med beaktande av vad intäkterna enligt utsläppshandelsdirektivet ska användas för anser Ålandsdelegationen att det inte finns skäl att bedöma behörighetsfördelningen beträffande användningen av intäkterna annorlunda än behörigheten över handeln med utsläppsrätter som enlig Ålandsdelegationens utlåtanden 9/09 och 39/10 hör till landskapets behörighet. Bestämmelserna om användningen av intäkterna berör främst natur- och miljövården. Enligt 59 b § 1 mom. självstyrelselagen har således i princip varken riket eller landskapet företräde att besluta om hur de nationella intäkterna används.Enligt utsläppshandelsdirektivet kan medlemsstaten uppfylla sina skyldigheter genom att använda antingen intäkterna eller ett motsvarande ekonomiskt värde. Direktivet tar inte ställning till hur intäkterna fördelas inom medlemsstaterna. Således finns det inga stadganden i direktivet som skulle skapa en EU-rättslig förpliktelse att fördela inkomsterna mellan riket och landskapet. Denna fråga löses med stöd av nationell lagstiftning.Självstyrelselagen behandlar inte direkt frågan om intäkter som bygger på EU-lagstiftning. Utöver utsläppshandelsdirektivet skapar flera delar av EU:s Fitfor55-lagstiftningspaket miljörelaterade intäkter i form av sanktionsavgifter eller andra intäkter (se förordning (EU) 2023/1805 om användning av förnybara och koldioxidsnåla bränslen för sjötransport och om ändring av direktiv 2009/16/EG och förordning (EU) 2023/2405 om säkerställande av lika villkor för hållbar lufttransport (ReFuelEU Aviation) förordning (EU) 2023/956 om inrättande av en mekanism för koldioxidjustering vid gränsen). Således berör fördelningen av intäkterna även andra intäkter än dem som förorsakas av utsläppshandeln. Enligt Ålandsdelegationens uppfattning finns det inga EU-rättsliga krav att fördela inkomsterna mellan riket och landskapet. Enligt universalitetsprincipen som tillämpas i EU-rätten görs det ingen skillnad på de inbetalda medlen, utan alla medel omfördelas till att täcka alla utgifter.Det finns inte heller rättsliga hinder för att fortsätta nuvarande praxis. När intäkterna fördelas är fördelningen av auktionsintäkter mellan landskapet och riket en åtgärd som avses i 59 b i självstyrelselagen.b) Om intäkterna från utsläppshandeln är en åtgärd som avses i 59 b § självstyrelselagen, hur ska avräkningssystemet beaktas i fördelningen av intäkterna mellan riket och landskapet så att en dubbelfördelning ur samma resurs kan undvikas?Å ena sidan är avräkningen (och skatteavräkningen) enligt 45 § självstyrelselagen avsedd att täcka (alla) utgifterna föranledda av självstyrelsen. När landskapet beslutar om användningen av intäkterna från utsläppshandeln, och därigenom åsamkas en utgift, är det fråga om en utgift föranledd av självstyrelsen. Å andra sidan uppställs – såsom ovan framkommit – i 59 b § självstyrelselagen specifika krav på den överföring av statsmedel till landskapet som ska täcka just denna utgift: Intäkter från utsläppshandeln ska överföras för användning i enlighet med utsläppshandelsdirektivet. Med andra ord föranleder tillämpningen av 59 b § en sådan specificering av både de överförda medlens härkomst och användningsändamål som är främmande för avräkningsinstitutet.Ålandsdelegationen konstaterar i likhet med justitieministeriet att det under Finlands EU-medlemskap har uppstått en praxis enligt vilken det – utöver avräkningsbeloppet – för landskapet har avskilts skilda andelar av sådana EU-medel vilkas EU-rättsenliga användning har omfattats av landskapets behörighet. Frågan har inte tidigare problematiserats.Denna praxis har utvecklats närmast genom överenskommelser mellan landskapsregeringen och behöriga ministerier, men även Ålandsdelegationen har uttalat sig om saken i utlåtanden över tidigare överenskommelseförordningar om skötseln i landskapet Åland av förvaltningsuppgifter som gäller handel med utsläppsrätter avseende växthusgaser (FFS 801/2021 och 199/2013; ÅFS 2021:144 och 2013:20). Beträffande överenskommelseförordningarnas bestämmelser om överföringen av utsläppshandelsintäkter från statens medel till landskapet har Ålandsdelegationen konstaterat att en andel av intäkterna i sig – på det sätt som har stadgats i de föreslagna överenskommelseförordningarna – har tillkommit landskapet (Ålandsdelegationens utlåtanden 4.5.2021 nr 22/21 och 4.3.2013 nr 8/13).Ålandsdelegationen anser att det inte finns skäl att frångå ovan nämnda praxis och att den delning av intäkterna från utsläppshandeln som föranleds av 59 b § självstyrelselagen således inte bör påverkas av avräkningssystemet i 7 kap. självstyrelselagen.
Enligt 59 b § 2 mom. självstyrelselagen ska landskapsmyndigheterna och riksmyndigheterna samråda, om de åtgärder de kommer att vidta är beroende av varandra. Om endast en åtgärd kan vidtas i medlemsstaten i ett förvaltningsärende där både landskapet och riket har behörighet enligt självstyrelselagen, fattas beslutet om åtgärden av riksmyndigheten. Beslutet skall fattas efter samråd med landskapsmyndigheten så att samförstånd eftersträvas och landskapsmyndighetens ståndpunkter så långt som möjligt blir beaktade. Är landskapsmyndigheten och riksmyndigheten inte överens om vilka åtgärder som bör vidtas i en fråga som avses i momentet, kan en rekommendation till avgörande begäras av Ålandsdelegationen.
Landskapsregeringen har begärt att Ålandsdelegationen ger en rekommendation om hur Finlands intäkter från utsläppshandeln ska delas mellan riket och landskapet.Ålandsdelegationen har ovan ansett att utsläppshandelsdirektivet mot bakgrund av Finlands interna lagstiftning i 59 b § självstyrelselagen om landskapets självstyrelse även i fråga om beslut som har fattats inom Europeiska unionen föranleder att man i Finland måste besluta om hur de nationella intäkterna från utsläppshandeln delas mellan riket och landskapet. Trots att detta behov av delning inte följer direkt av EU-rätten utan endast indirekt anser Ålandsdelegationen, såsom Högsta domstolen ansett i prejudikatet HD 2017:47 i fråga om delningen av fiskekvoterna mellan riket och landskapet, att det i fråga om delningen av intäkterna mellan riket och landskapet är fråga om en i 59 b § 2 mom. andra meningen avsedd situation där endast en åtgärd kan vidtas i medlemsstaten. Enligt lagrummet fattas då beslutet om åtgärden, dvs. i detta fall beslutet om delningen av intäkterna mellan riket och landskapet, av riksmyndigheten med iakttagande av vad som i momentets tredje mening föreskrivs om samråd och med beaktande av landskapsmyndigheternas ståndpunkter.En rekommendation till avgörande av Ålandsdelegationen innebär således i detta fall en rekommendation om hur riksmyndigheten ska avgöra saken. Enligt 59 b § 2 mom. självstyrelselagen ska riksmyndigheten fatta sitt beslut efter samråd. Ålandsdelegationen har erfarit att samrådsförhandlingar hölls i frågan om intäkternas delning men att arbets- och näringsminiseritet avbröt dessa för att tillställa Ålandsdelegationen en begäran om utlåtande (1.).Givandet av en rekommendation till delning av intäkterna från utsläppshandeln mellan riket och landskapet förutsätter kännedom om flera olika variabler av inte minst teknisk karaktär. Ålandsdelegationen är beroende av det underlag den tillställs av parterna, och kvaliteten på detta underlag kan förväntas höjas avsesvärt av samråd. På basis av det underlag som Ålandsdelegationen har tillställts är det inte i detta skede möjligt att ge en rekommendation om delningen av intäkterna. Parterna har inte varit överens om huruvida intäkterna överhuvudtaget behöver delas. Argumentationen har kretsat kring denna fråga. Ingen av parterna har i sina resonemang beaktat att intäkterna från utsläppshandeln och EU:s andra klimatrelaterade intäkter är stadda i förändring inom EU-rätten. Redan nu vet man att intäkterna inom en nära framtid åtminstone delvis kan förväntas ingå i EU:s system för egna medel.Europeiska rådet konstaterade i sina slutsatser i juli 2020 följande: ”Under de kommande åren kommer unionen att arbeta för att reformera systemet för egna medel och införa nya egna medel. [...] I samma anda kommer kommissionen att lägga fram ett förslag om ett reviderat utsläppshandelssystem och eventuellt utvidga det till att omfatta luftfart och sjöfart.”Redan nu stadgas i utsläppshandelsdirektivets artikel 10.3 första mening följande: ”Medlemsstaterna ska besluta om hur intäkterna från den auktionering av utsläppsrätter som avses i punkt 2 i denna artikel ska användas, med undantag för intäkter som fastställts som egna medel i enlighet med artikel 311 tredje stycket i EUF-fördraget och som förts in i unionens budget.”I kommissionens förslag till rådets beslut om ändring av beslut (EU, Euratom) 2020/2053 om systemet för Europeiska unionens egna medel (COM(2023) 331final) behandlas frågan om egna medel baserade på utsläppshandelssystemet: ”EU:s utsläppshandelssystem, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG, är en central del av unionens klimatpolitik. Med tanke på den nära kopplingen mellan handeln med utsläppsrätter och unionens klimatpolitiska mål är det lämpligt att anslå en andel av de berörda inkomsterna till unionens budget. 30 % av inkomsterna från auktionerna ska överföras till unionens budget.”Ålandsdelegationen konstaterar att förhandlingarna gällande kommissionens förslag inte har slutförts inom EU. Frågan om intäkterna från utsläppshandeln behandlas senast i samband med EU:s följande fleråriga budgetram. Det är ännu oklart hur stor del av intäkterna som kommer att överföras till EU som en del av EU:s system för egna medel.
Ordföranden Holm-Johansson, ledamöterna Dahlén, Leino-Sandberg, Siitari och Åkerblom.
Marine Holm-Johansson, ordförandeBirger Klemt, sekreterare