Arbets- och näringsministeriet har i en skrivelse av 13.8.2024 inbegärt Ålandsdelegationens utlåtande över ett utkast till en regeringsproposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av 83 och 91 § i lagen om ordnande av arbetskraftservice och beredskapslagen. I skrivelsen anges att Ålandsdelegationen kan bortse från ändringen av lagen om ordnade av arbetskraftservice då denna inte tillämpas på Åland. I stället konstateras att begäran om utlåtande i synnerhet gäller den föreslagna ändringen av 91 § i beredskapslagen. Till begäran har ministeriet bifogat Ålands landskapsregerings utlåtande av 8.8.2024 (ÅLR 2024/4219).

Ärende

Grunden för Ålandsdelegationens utlåtande

Enligt 56 § i självstyrelselagen för Åland ger Ålandsdelegationen på begäran utlåtanden till statsrådet och ministerierna samt till landskapsregeringen och domstolar. Till delegationens uppgifter hör således att såsom ett sakkunnigorgan ge utlåtande i frågor som gäller tillämpningen av självstyrelselagen. Ålandsdelegationen konstaterar dock att landskapets lagstiftningsbehörighet avgörs entydigt endast i samband med stiftandet av landskapslagar, som efter granskning av Ålandsdelegationen och i förekommande fall av Högsta domstolen, av republikens president antingen godkänns eller genom veto bringas att förfalla. Däremot sker i samband med riksdagens lagstiftning inte någon motsvarande bedömning av lagstiftningens tillämpning i landskapet Åland. Uppstår meningsskiljaktigheter i fråga om vissa förvaltningsbefogenheter kan frågan avgöras av Högsta domstolen enligt 60 § i självstyrelselagen.

Ålandsdelegationen begränsar detta utlåtande till att gälla de föreslagna ändringarna i beredskapslagens 91 §.

Förslagets innehåll och syfte

I beredskapslagen föreslås ändringar som gäller myndigheternas uppgifter och arbetspliktsregistret till följd av att arbets- och näringsbyråerna i riket kommer att läggas ned den 1 januari 2025 när lagen om ordnande av arbetskraftsservice träder i kraft och ansvaret för ordnande av offentlig arbetskraftsservice överförs till kommun- eller samkommunsbaserade arbetskraftsmyndigheter.

Termen ”arbetskraftsmyndighet”, som används i beredskapslagen, definieras för tillfället inte närmare i beredskapslagen. I samband med tillämpningen av beredskapslagen har med arbetskraftsmyndighet avsetts åtminstone arbets- och näringsministeriet, arbets- och näringsbyråerna, utvecklings- och förvaltningscentret och NTM-centralerna. I praktiken hör verkställighetsuppgifter som gäller arbetsförmedlingstvång och åläggande av arbetsplikt för närvarande till arbets- och näringsbyråernas uppgifter.

De arbetskraftsmyndigheter som avses i lagen om ordnande av arbetskraftsservice föreslås i fortsättningen ansvara för uppgifter som gäller arbetsförmedlingstvång och åläggande av arbetsplikt i riket. Inga ändringar föreslås i de uppgifter i anslutning till arbetsförmedlingstvång och åläggande av arbetsplikt som föreskrivs för arbetskraftsmyndigheten i beredskapslagen.

I propositionen föreslås att närings-, trafik- och miljöcentralernas utvecklings- och förvaltningscenter (utvecklings- och förvaltningscentret) ska ansvara för arbetsförmedlingstvång i landskapet Åland.

Syftet anges emellertid vara att uppgiften som gäller arbetsförmedlingstvång genom en överenskommelseförordning ska kunna överföras på en myndighet i landskapet Åland. Om uppgiften inte överförs, ska utvecklings- och förvaltningscentret under undantagsförhållanden verkställa arbetsförmedlingstvång i landskapet Åland.

Ålands landskapsregerings utlåtande

Ålands landskapsregering har i sitt utlåtande av 8.8.2024 angående de föreslagna ändringarna i beredskapslagen konstaterat att dessa inte kan strida mot bestämmelserna i självstyrelselagen för Åland eller ändra lagstiftningsbehörigheten.

Om man vill att skyldigheter gällande beredskap inför undantagsförhållanden ska finnas för landskapsregeringen och under denna underlydande myndigheter krävs en ändring av självstyrelselagen. Detta kan inte heller lösas genom en ändring av beredskapslagen eftersom riket inte genom rikslag kan påföra uppgifter på landskapsmyndigheter.

Den föreslagna regleringen i beredskapslagen blir enligt utlåtandet inte tillämplig på Åland.

Lagstiftnings- och förvaltningsbehörigheten

I lagförslaget ingår bestämmelser om- och förvaltningen av arbetsförmedlingstvång under undantagsförhållanden i landskapet Åland.

De aktuella lagstiftningsbehörigheterna som berörs av lagförslaget är uppdelad mellan riket och landskapet. Riket har enligt 27 § 34 punkten i självstyrelselagen för Åland lagstiftningsbehörighet bland annat i fråga om beredskap inför undantagsförhållanden. Enligt 30 § 4 punkten i självstyrelselagen har riksmyndigheterna förvaltningsbehörighet i fråga om ärenden som gäller åläggande av arbetsplikt.

Enligt 18 § 1,2,4 och 23 punkten i självstyrelselagen för Åland har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om landskapsregeringen och under denna lydande myndigheter, landskapets tjänstemän, kommunerna samt kommunala tjänstemän och främjande av sysselsättning.

Ålandsdelegationens slutsats

Ålandsdelegationen konstaterar inledningsvis att i självstyrelselagen för Åland anges de rättsområden på vilka lagstiftnings- och förvaltningsbehörigheten tillkommer landskapet respektive riket. Denna behörighetsfördelning anger om det är landskapets eller rikets lagstiftning som ska följas samt vilka myndigheter som är behöriga i olika ärenden samt om deras befogenheter. Behörighetsfördelningen i självstyrelselagen är exklusiv om annat inte anges i självstyrelselagen. Självstyrelselagen är av grundlagstiftningsnatur, varför avvikelser från den inte kan göras genom vanlig lag. Förvaltningsbehörigheten följer lagstiftningsbehörigheten, om annat inte anges i självstyrelselagen eller avvikelser gjorts genom en överenskommelseförordning. Detta innebär att den part som har lagstiftningsbehörigheten i regel även har förvaltningsbehörigheten och därmed även kostnadsansvaret för skötseln av uppgifterna.

Såsom ovan konstaterats hör bl.a. främjande av sysselsättning till landskapets behörighet. Till området främjande av sysselsättning hör även lagstiftningen om arbetsförmedling (RP 73/1990).

Ålandsdelegationen konstaterar dock att syftet med lagförslaget är att trygga tillgången på arbetskraft inom specifikt nämnda branscher under vissa typer av undantagsförhållanden.

Bestämmelsen om arbetsförmedlingstvång kan aktualiseras endast under vissa specifikt avgränsade undantagsförhållanden som avses i beredskapslagen. Dessa är ett mot Finland riktat väpnat angrepp eller annat så allvarligt angrepp att det kan jämställas med ett väpnat angrepp och förhållandena omedelbart efter angreppet eller ett mot Finland riktat avsevärt hot om väpnat angrepp eller om annat så allvarligt angrepp att det kan jämställas med ett väpnat angrepp, om befogenheter enligt denna lag måste tas i bruk omedelbart för att avvärja verkningarna av hotet.

Under dessa ovan nämnda förhållanden kan vissa arbetsgivares möjligheter att nyanställa begränsas. Detta i syfte att trygga tillräcklig arbetskraft inom kritiska sektorer som är viktiga för skyddandet av befolkningen, hälso- och sjukvård, försörjning och säkrandet av produktion som är viktig för försörjningsberedskapen. Det är statens skyldighet att trygga ovan nämnda funktioner även för den åländska befolkningen

Bestämmelserna om arbetsförmedlingstvång har även en stark koppling till den arbetsplikt om vilket det stadgas i beredskapslagens 14 kap. Arbetsplikt gäller också Åland i enlighet med självstyrelselagens 30 § 4 punkt. Det ankommer enligt 27 § 34 punkten på rikets lagstiftande organ att lagstifta om försvarstillstånd. Det är också en riksangelägenhet att vid behov förordna om allmän arbetsplikt för medborgarna (RP 73/1990). En person som har hembygdsrätt kan åläggas fullgöra arbetsplikt endast i civila uppgifter inom landskapet Åland.

Med stöd av ovanstående finner Ålandsdelegationen att bestämmelsen om arbetsförmedlingstvång, i den utformning, med det tillämpningsområde och med det syfte den har i utkastet till regeringsproposition är att anse som i självstyrelselagen avsedd beredskap inför undantagsförhållanden och sådant förberedande som möjliggör verkställande av bestämmelser om arbetsplikt och inte normal arbetsförmedling, varför den faller under rikets behörighet.

Riket har inte behörighet att lagstifta om skyldigheter för landskapsregeringen, dess underlydande myndigheter eller tjänstemän på Åland eftersom det hör till landskapets behörighet. Ålandsdelegationen konstaterar att förvaltningen av arbetsförmedlingstvånget, i propositionen, har ålagts en riksmyndighet, utvecklings- och förvaltningscentret.

Den utpekande myndigheten har inte under normalförhållande förvaltningsbehörighet på Åland på grund av att de uppgifter som den sköter normalt hör till landskapets behörighet. Det utgör inget hinder mot att den kan sköta de nu aktuella uppgifterna i landskapet. I propositionen redogörs dock för ändamålsenligheten i att förvaltningen som gäller arbetsförmedlingstvång genom en överenskommelseförordning skulle kunna överföras på en myndighet i landskapet Åland.

En eventuell överföring av uppgifter som hör till riksförvaltningen till en myndighet underlydande landskapsregeringen genom en överenskommelseförordning kan i stöd av självstyrelselagens 32 § inte ske utan landskapsregeringens samtycke, vilket även uppmärksammats i propositionen.

Närvarande

Ordföranden Holm-Johanson, ledamöterna Dahlén, Lampi, Leino-Sandberg och Siitari.

På Ålandsdelegationens vägnar:

Marine Holm-Johansson, ordförande
Henrik Lindeman, sekreterare